To proud
För stolt.
När jag var 13-14 tror jag:)
Jag hamnade i ett bråk med en kompis för 2-3 år sen. Jag är inte den som brukar bli arg eller inte på allvar, men nu blev jag det och det ledde till att vi blev ovänner och inte pratade med varandra. Så som det brukar gå till.
Sen har jag märkt hur personen har lagt ut bilder på mig och min andra kompis(som också hade bråkat med henne) samt skrivit saker som jag saknar. Jag som har varit för arg och stolt, så jag har inte kunnat titta in hennes blogg och se det.
Jag har tänk på att skriva till henne på facebook och säga jag orkar inte vara ovän med dig, utan jag vill kunna gå på stan se dig och säga hej. Vartfall le utan att undra om du ska ge mig blicken eller gå fram och slå mig.
Tyvärr har min stolthet kommit ivägen och jag har inte kunnat göra det.
Idag gick jag med alla mina djur för att handla med min syster. Då såg jag hennes syster (tror jag) och åter igen så blev det jobbigt för jag visste inte om jag skulle ens titta upp och säga hej. Jag vet att jag inte gjorde fel eller jag har insett det, men ändå är det så svårt att titta upp och vara stolt för att man stod på sig. Bevisa sig själv helt enkelt. Där svek jag mig själv genom att inte titta och vara stolt. Utan jag var feg och blev lika liten som myra.
Jag kan säga så mycket att jag blev sviken och den personen sa något som personen inte skulle ha sagt. Jag blev sviken rent ut sagt och så fort någon gör det mot mig så tar jag steget tillbaka. Stänger av all kontakt jag har med personen och försöker försvinna ur personens liv.
Nu har jag vuxigt upp och blivit mognare för då var jag 13-14 år (nu är jag 16 år). Jag orkar inte helt enkelt ha någon människa i mitt liv som jag är ovän med och ogillar. Utan jag vill kunna gå omkring utan att oroa mig för att se personen eller att träffa personen och känna att det blir en obehaglig situation.
Samtidigt så sårade den här personen mig, personen har också gett mig signaler att personen saknar mig.
Ska jag ta steget och säga
- okej. vi behöver inte vara bästa vänner, men vi behöver inte vara ovänner. Kan vi släppa det här och gå vidare, kan se varandra på stan och nicka eller säga hej. Vad säger du?
Eller låta det vara och inse att den tiden är förbi?
Det var ett tag sen, alla förändrats och då tänker jag att denna personen också har förändrats.
Vad tycker ni?
Jag vet att det är jätte mycket att läsa och jag hoppas att ni orkade läsa allt.
Vore jätte bra om ni kunde ge mig ett svar och era åsikter:)
När jag var 13-14 tror jag:)
Jag hamnade i ett bråk med en kompis för 2-3 år sen. Jag är inte den som brukar bli arg eller inte på allvar, men nu blev jag det och det ledde till att vi blev ovänner och inte pratade med varandra. Så som det brukar gå till.
Sen har jag märkt hur personen har lagt ut bilder på mig och min andra kompis(som också hade bråkat med henne) samt skrivit saker som jag saknar. Jag som har varit för arg och stolt, så jag har inte kunnat titta in hennes blogg och se det.
Jag har tänk på att skriva till henne på facebook och säga jag orkar inte vara ovän med dig, utan jag vill kunna gå på stan se dig och säga hej. Vartfall le utan att undra om du ska ge mig blicken eller gå fram och slå mig.
Tyvärr har min stolthet kommit ivägen och jag har inte kunnat göra det.
Idag gick jag med alla mina djur för att handla med min syster. Då såg jag hennes syster (tror jag) och åter igen så blev det jobbigt för jag visste inte om jag skulle ens titta upp och säga hej. Jag vet att jag inte gjorde fel eller jag har insett det, men ändå är det så svårt att titta upp och vara stolt för att man stod på sig. Bevisa sig själv helt enkelt. Där svek jag mig själv genom att inte titta och vara stolt. Utan jag var feg och blev lika liten som myra.
Jag kan säga så mycket att jag blev sviken och den personen sa något som personen inte skulle ha sagt. Jag blev sviken rent ut sagt och så fort någon gör det mot mig så tar jag steget tillbaka. Stänger av all kontakt jag har med personen och försöker försvinna ur personens liv.
Nu har jag vuxigt upp och blivit mognare för då var jag 13-14 år (nu är jag 16 år). Jag orkar inte helt enkelt ha någon människa i mitt liv som jag är ovän med och ogillar. Utan jag vill kunna gå omkring utan att oroa mig för att se personen eller att träffa personen och känna att det blir en obehaglig situation.
Samtidigt så sårade den här personen mig, personen har också gett mig signaler att personen saknar mig.
Ska jag ta steget och säga
- okej. vi behöver inte vara bästa vänner, men vi behöver inte vara ovänner. Kan vi släppa det här och gå vidare, kan se varandra på stan och nicka eller säga hej. Vad säger du?
Eller låta det vara och inse att den tiden är förbi?
Det var ett tag sen, alla förändrats och då tänker jag att denna personen också har förändrats.
Vad tycker ni?
Jag vet att det är jätte mycket att läsa och jag hoppas att ni orkade läsa allt.
Vore jätte bra om ni kunde ge mig ett svar och era åsikter:)
Kommentarer
Postat av: E - en blogg om allt
sv: tackar :)
Postat av: F O T O - S o f i a
Jag tycker du ska prata med henne och säga precis som du känner :) Hon kommer förlåta dig ♥
Postat av: Sandra - fotoblogg
Tack, allt bra med dig idag då?
Kram
Postat av: Jacqueline
Jag tycker också du borde prata med henne! kommer kännas så mycket bättre då :)
Sv: nej gud nej, choklad älskar vi :D
Allt bra med dig annars då?
Postat av: d
tack du också sötnos!!:)
Postat av: RTP
svar; ja tkr jag också :D
Postat av: elma
lyssna till hjärtat älskling.. genom att förlåta kommer gengälden tillbaka senare i livet, holding grudges gives u nothing.. hoppas du har en fin sommar än så länge neis..puuuuuuuuusss :)
Trackback
